Susanne Jespersen

Nu börjar Ramadan, vilket för troende innebär en tid av eftertanke, avhållsamhet och tätare moske besök men framför allt fasta då solen är uppe.

För de flesta icke-muslimer är inte ramadan så viktig, och man känner knappt till något om fastemånaden heller. Det blir inte mer än att ramadan är att man vet att muslimer inte får äta när solen är uppe. För de flesta muslimer så är det en tid då man besöker moskéerna oftare och då man också ser fram emot Eid ul-Fitr

Ramadan är en viktig högtid för muslimer då det är under denna månad som "Allmaktens", "Kraftens", "Ödets" eller "Härlighetens" natt (Laylat al-Qadr) anses ha infallit, sannolikt under det tjugosjunde dygnet i månaden. Det var då Guds (Allahs) budskap genom ärkeängeln Jibril (Gabriel) började uppenbaras för profeten Muhammed, vilket sedan nedtecknats i islams heliga skrift Koranen. Högtiden ramadan kan därför närmast jämföras med det kristna julfirandet till minne av Kristus födelse.

Under ramadan är alla vuxna, friska och bofasta muslimer skyldiga att, från gryning till skymning, avhålla sig från mat, dryck, rökning samt sexuella relationer. Det finns undantag för vissa som får lov att stå över fastan. Några av de som giltigt får stå över är kvinnor som är gravida eller ammar, eftersom det kan anses ohälsosamt för barnet och kvinnan. Även de gamla och sjuka har rätt att stå över fastan. De som däremot avstår från fastan utan giltig anledning förväntas under ett senare tillfälle ta igen de missade dagarna. Barn under 12 år är undantagna från fastereglerna, men många barn lär sig att gradvis vänja sig genom att till exempel bara fasta någon timme om dagen eller någon enstaka dag under månaden.

Om en muslim gör någon av de saker som förbjuds under ramadan, ogiltigförklaras den dagens fasta och man måste fasta om en annan dag efter att ramadan är slut, samt betala en specifik summa pengar till de fattiga, alternativt ge gåvor till moskén.Att samla sina vänner, släkt och familj är det viktiga, och under denna tid är det gemenskapen med de man känner som är det viktiga.

I de etiopiska bergstrakterna, levde en herde som hette Kaldi för ca 1500 år sedan. Kaldi, som var en fåraherde, tyckte en dag att hans getter uppförde sig underligt. De hoppade omkring och var ovanligt fulla av energi. Snart uppenbarade sig förklaringen för Kaldi. Getterna hade ätit röda bär från en buske och han insåg att det var bären som gjorde getterna så pigga. Kaldi skyndade då till ett munkkloster där han berättade för klostrets abbot om bären.

Abboten lyssnade på Kaldis berättelse och bestämde sig för att själv undersöka de magiska bären. Han plockade några röda bär från busken, slog hett vatten över dem och drack sedan drycken. Abboten blev inte så lite förvånad när han märkte att han blev så pigg att han kunde hålla sig vaken i flera timmar längre än vanligt. Abboten började därefter bjuda munkarna på drycken för att de skulle hålla sig vakna under de långa aftonbönerna. Klostret fick snart namnet "Det vakna klostret" på grund av denna fantastiska dryck. Om historien är sann kan man väl inte veta helt säkert men om så är fallet så är Kaldi och getterna samt abboten och munkarna världens första kaffedrickare.

Kaffets ursprung

Kaffeträdet härstammar från Etiopiens bergiga sydvästra delar och därifrån spreds det vidare till den arabiska halvön. Detta tror man skedde uppskattningsvis 500 år efter Kristus. Ursprungligen var kaffet en sällsynt vara som betraktades som en religiös dryck. Man ansåg även kaffet ha medicinska egenskaper. Från början kokade och åt man trädets bär och blad och inte förrän under 1200-talet började man rosta kaffebönan. Med tiden erövrade kaffet allt fler, och spreds vidare från den arabiska halvön, via handelsvägarna både öster och norrut. Till Europa kom kaffet i mitten på 1600-talet.

Kaffeetikett

Kaffe serveras i kopp med fat under och kaffeskeden till höger. Finkaffeservisen har ännu en assiett, lite större, under kaffefatet. Därmed består det ultimata kaffekuvertet av fyra delar plus ett rakt glas för isvatten. Därtill kommer kaffekannan och gräddkannan, som idag vanligen innehåller mjölk, plus en sockerskål, som i finaste fall har en liten sockertång att nypa till sig sockerbitarna med. Sedan ska det vara en servett också, en extra liten och söt med broderier. Fast bara om det är en bjudning på högre nivå. I Sverige passar det med kaffe till frukost, gärna med mjölk, mitt på förmiddagen, till lunchsmörgåsen, efter lunch, på eftermiddagen, efter middagen, kort sagt alltid. Förr på landsbygden drack man ofta kaffe på fat; man hällde lite kaffe från koppen ut på kaffefatet, lade en sockerbit på tungan och sörplade kaffet från fatet, silande det genom det dyra sockret. Kaffet svalnade snabbare på fatet än om det var kvar i koppen, och ett ljummet kaffe smakar ju mer än ett hett. Det spretande lillfingret som så ofta ses på bilder av kaffedrickande damer är ett minne blott. Idag är det ett löjligt och helt misslyckat försök att se fin ut. Kaffekoppen kan vara en liten mocka- eller espressokopp, en tunn bjudkaffekopp, en rustik kaffemugg (som är så vanlig på arbetsplatserna) eller en rejäl frukostkopp, som klarar en halvliter nybryggt kaffe. Alla kaffekoppar hanteras på samma sätt enligt alla regler för kaffeetikett. Man håller i koppen med en hand, man dricker utan att sörpla (om kaffet är för varmt så väntar man) och man har aldrig skeden kvar i koppen när man dricker. Av de många reglerna för kaffekalasen lever bara en kvar och den gäller de sju sorternas kakor till kaffet: börja med vetebrödet, därpå mjuka kakan, sedan småkakorna och sist tårtan. Den som beter sig hyfsat förser sig inte med mer än tre sorter i taget på sin assiett. Så det så!